Joel Edlunds

Titta, det blev en ravioliöppning i datorn! Där ska man hälla i ravioli så funkar den. Om man inte har ström så kan man ta ravioli, då funkar den i alla fall. Datorer funkar ju på ravioli. Har man inte ström så får man ta ravioli. JAG tänker hälla i ravioli i datorn i alla fall! - Ensamseglaren (kolla upp det på youtube om du inte redan har sett)

Numera, bara som ett test, så lägger jag helt magiskt alla mina teckningar i en och samma bild för att du som betraktare ska slippa trycka på bilderna mer än en gång för att se dem. Är det bättre eller sämre? Hejdå!

Ja, vad kan jag säga till mitt försvar? Jag har helt enkelt inte hunnit rita en endaste bröstvårta på flera veckor pga att skolan äter upp mer av mitt liv än vad kakmonstret äter kakor. Men det orättvisa är att jag börjat lägga på mig den bilring som kakmonstret borde lägga på sig, även fast jag inte äter några kakor. Fast å andra sidan är han ju så hårig att man omöjligt kan avgöra bilringssituationen på honom. Jag får helt enkelt acceptera orättvisan i den riktiga världen kontra mupparnas värld och börja träna igen. Skit.

Okej, jag är ju uppenbarligen inte bara tjock utan även helt opålitlig. Det har inte ens gått en månad sen jag lovade att sluta rita brudar och så är jag där igen. Är det nu jag ska börja erkänna att jag har ett problem som ett första steg till fullständig tuttoholism-rehabilitering?

Fast är det verkligen ett problem? Jag vet faktiskt inte… det är roligt, man dödar några timmar och kom igen, det är ju fan tuttisar! Dom ber ju om att få bli ritade! Kan jag inte bara få rita dem och vara lycklig?

Jag säger som min kompis Barack brukar säga - “YES I CAN!”

Det här är mitt svar på Mad Max: The Road Warrior som jag såg härom dagen. Smällfet film! Gillar när den töntiga gubben ska fånga bumerangen och får fingrarna avkapade. Den scenen gav mig mardrömmar när jag var liten.

Slaget är nu igång på riktigt. Efter första ronden har jag blivit mosad av ett bowlingklot, men rest mig upp för att ge igen. Jag publicerade följande text på battlebloggen som ett komplement till min payback-bild.

Anders smakar spade

Euforisk av belåtenhet efter sin strike traskar Anders iväg i sina små boots. Med ett brett, padd-likt leende på läpparna går han där helt uppslukad av sig själv och märker inte hur en snurrig hillbilly sakta reser sig ur smutsen bakom honom. Jojje närmar sig med försiktiga, barfota steg och höjer sin trofasta spade över huvudet. Han tvekar en stund… försöker fokusera på hårtoffsen som hånfullt dinglar i offrets nacke… tvekar….fokuserar… stämmer upp i operasång och DRÄMMER TILL! OOOAAAAAH!

Som sagt, om det nu blir ett nytt tema så lutar det mot interaktion mellan människor. Inte nödvändigtvis våld som jag skrev tidigare, utan kanske människor som kramas, fikar, spelar kort eller trimmar varandras gäddhår.

Troligtvis kommer det mest handla om våld och detta till viss del beroende på det nystartade projektet “Futurgames Battle” som har påbörjats i klassen. Kortfattat går det ut på att man tecknar/målar sig själv som en karaktär med vissa badass-element och andra får kontra med en sig själva som ännu lite mer badass. Hela tanken är att det ska urarta fullständigt och att folk ska skapa bilder på sig själva när dom spöar skiten ur- och slaktar sina kamrater på brutala sätt. Först ut är Anders och jag eftersom att det var vi (mest Anders) som kläckte idéen om Futurgames Battle.

Tanken är att alla bilder som folk gör i första hand kommer att laddas upp på http://www.futuregamesbattle.blogspot.com men jag kommer även att lägga upp mina egna grejer här på din favoritblogg på hela internet.

Det här föreställer mig som nån slags psykotisk hillbilly med spade. Det är alltså INTE Kalles Kaviar-pojken och jag har inget som helst samröre eller släktband med tidigare nämnd pojke, även om du nu mot förmodan skulle ha fått det intrycket din jävla idoit. Jag kommer inte att godkänna några kommentarer som antyder att jag är lik Kalles Kaviar-pojken.

Lite skisser på när jag massakrerar Anders med min spade. Varför ligger det ett bowlingklot som säger “Vakna!” bredvid hans döende kropp? Svaret finns på FuturegamesBattle-bloggen.

Det kanske märks att jag har lätt att fastna i ett specifikt tema när jag tecknar. Nakna brudar har ju varit rätt frekvent förekommande här på min fantastiska blogg under det senaste året, men nu tror jag att det är slut på det. Det känns som att jag gjort det mesta jag hade på lut för tillfället och dessutom började motiven spåra ur mot det rent groteskt perversa. Nu frågar du dig förstås: “Varför? VARFÖR sluta med något så underbart som nakna brudar? Är du bög?” och jag förstår varför du frågar dig det.

Idag under förmiddagen satt jag och klottrade i mitt block under en föreläsning. Under rasten var det någon i klassen som bad att få kolla igenom det och medan han bläddrade genom sida efter sida med tuttar och rumpor så samlades det en liten skara nyfikna runtomkring honom. Snart kände jag en helt obekant känsla av genans när jag registrerade betraktarnas reaktioner på mina smått pubertala teckningar. Givetvis kändes dom inte pubertala när jag tecknade dem, men när jag stod som tredje person och betraktade spektaklet på avstånd så fylldes jag av en viss mättnadskänsla och något slags obeskrivligt förakt mot personen jag var då brudteckningarna skapades.

Här är förmodligen dom sista teckningarna på brudtemat för den här gången. Det lutar mot att det nya temat blir interaktion mellan karaktärer. Alltså våld!

Förra veckan i skolan var jobbig. Det var mycket som skulle göras till deadlinen och jag satt som bekant hela kvällarna i skolan och pillade med det där satans 3D-programmet.

Den här veckan kommer bli ännu jobbigare med typ dubbelt så mycket att göra och en biljard gånger svårare. Minst!

Därför passade jag på att komma in klockan halv tolv idag och inte få ett skit gjort på hela dagen - 3D-mässigt i alla fall. Däremot satt jag och ritade tuttis-tjejer, snackade en helt sanslös massa strunt och var allmänt trött och seg. Som ett brev på posten hamnade jag efter och satt kvar till halv tolv inatt istället.

Folk frågar ibland om jag kan teckna/måla porträtt av deras barn, respektive, dom själva, mamma/pappa eller familjens tama gädda. Av någon anledning säger jag alltid “Japp, självklart! Ge mig ett foto så ska jag se vad jag kan pilla ihop!” i en fåfäng förhoppning om att jag faktiskt ska hitta orken och lusten att sätta mig och verkligen göra det. Man kan tycka att det är lätta pengar, men så fort jag ska teckna av någon så känner jag en blytung ansvarsbörda att göra objektet rättvisa. Dessutom tycker jag det är jättesvårt att komma överens om ett pris för min ansträngning. Detta gör att jag hittills i princip aldrig verkligen genomfört denna typ av uppdrag.

Förrän igår! Jag satte mig helt enkelt ner och bara började. Sen slutade jag inte förrän det var färdigt och då hade jag suttit uppe halva natten igen. Inget vidare när jag skulle upp på morgonen sen, men jag kände mig märkligt tillfredsställd när det var färdigt. Det föreställer en kompis mamma som fyller år i veckan. Hoppas hon blir glad.

Att lära mig ett 3D-program visade sig lite vara som att försöka lära en häst att knäcka ägg. Det går, men det blir liksom lite fel. Jag har suttit till tiotiden om kvällarna hela veckan och kliat mig så mycket i huvudet att fartyg snart kan lägga till i mina vikar.

Större delen av klassen fräste på och gjorde två veckors jobb med en gång, för dom var ju såklart experter på 3D sedan innan. Själv har jag en bit kvar på första veckans jobb och deadline är imorgon kl. 23.59.

Nåja, jag ger inte upp riktigt än och mitt i denna misär finns det dock en liten ljusglimt. Efter att ha suttit som en stelopererad mumie på en obekväm stol och knapprat på tangentbordet så är det som en orgasm i handen att få rita lite analogt, vilket jag har legat i sängen och gjort istället för att sova på nätterna. Jag behöver väl inte förklara motiven närmre antar jag, alla vet ju redan att jag har en släng av perversitet i mig.

Nu när jag har gjort så många gulliga miljöbilder och katter så började min morbida ådra bulta på, typ som en hungrig tjockis som blivit inlåst på toaletten i en godisbutik. Motivet jag valde känns ju såhär i efterhand lite nördigt, men jag skyller på att jag blivit påverkad av skolan.

Japp, det blev ett par teckningar idag med. Inte samma flyt som igår, men stressen var lite större eftersom att inlämning och redovisning skall ske imorgon. Så jag väljer att inte visa allt, utan bara det som blev bra/okej. Spelplanen och händelsekorten är printade, spelfigurerna är modellerade med flinka fingrar och spelet står bara ivrigt och väntar på att någon ska börja spela!